Bandmask häst symtom

Hästar har en viss mängd parasiter naturligt i tarmen och en liten förekomst av mask är inte farligt för hästen. Men om parasitbördan blir för stor kan det leda till sjukdomssymtom som viktnedgång, matt päls och magåkommor som kolik och diarré. Vissa parasitarter kan också orsaka klåda i bakdelen eller skador i slemhinnor i hästens mun och magsäck.

Det går inte att helt bli av med parasiter, men man kan minska förekomsten genom att avmaska hästen regelbundet.

Nedan kan du läsa om de vanligaste parasiterna hos hästar, symptom samt de allvarliga hälsoproblemen de orsakar hos hästen om den inte behandlas och avmaskas regelbundet.

Stora blodmasken

Strongylus vulgaris är den vanligaste och mest sjukdomsframkallande av de stora blodmaskarna hos hästar. Mellan 40 och 60 procent av hästbesättningarna har idag en eller flera hästar som bär på stor blodmask. Var noga med att specifikt efterfråga undersökning av S. vulgaris när man skickar prover till laboratorium.

Symtom  - Stora blodmasken hos hästar orsakar oftast inga symtom alls, men om hästen drabbas av symtom är kolik det vanligaste. Syrebristskador i tarmen, inflammation och blodproppar i tarmkrösets blodkärl kan orsakas a

•

Bandmask hos häst

Förekomst

Bandmask är vanlig hos hästar i alla åldrar men orsakar sällan symtom. De flesta infekterade hästar har få bandmaskar. SVA hittar bandmaskägg i cirka 10 procent av de prov som undersöks för det.

Agens

Bandmasken Anoplocephala perfoliata är platt, cirka en centimeter bred och upp till åtta centimeter lång. Den består av flera segment. Varje segment har både hanliga och honliga könsorgan. Mundelen består av fyra kraftiga sugkoppar som gör att masken kan suga fast på tarmens slemhinna.

I Sverige har även några fall av en mindre bandmask, Paranoplocephala mamillana, konstaterats. Den anses vara tämligen harmlös men maskens segment är mer synliga i träcken än de som kommer från A. perfoliata.

Smittvägar

Alla bandmaskar har en livscykel som inkluderar en mellanvärd i vilken en del av maskens utveckling äger rum. För hästens bandmaskar är små pansarkvalster eller hornkvalster av Oribatida mellanvärd. De är vanligt förekommande på betesmarker där de kan leva under ett till tre år. Hos de könsmogna maskarna innehåller de bakre masksegmenten ägg. Segmenten lossnar från masken och följer med avföringen ut. Segmenten med äggen äts seda

•

Nackbandmask (Onchocerca spp)

Vuxna honor är hårtunna samt kan bli ända upp till 30 cm långa. Hanarna är ca cm.

Honorna kan ligga ner i valnötsstora cystor inom framförallt nackbandsligamenten strax framför tornutskotten inom manken. dem kan även förekomma inom andra ligament, runt hästens framknän samt i senorna, vilket kunna orsaka förtjockade senor samt gallor. Där producerar dem blivande larver som sedan kan återfinnas i stora mängder beneath hästens hud. 

De blivande larverna sugs upp av vissa knottarter samt efter ca 3 veckor har smittfarliga larver utvecklats i knotten. När hästen återigen blir knottbiten överförs larverna, såsom sitter inom knottens mundelar, till hästen. När maskarna dör förkalkas både dem och cystan.

Symtom hos häst

När larverna finns under hästens hud kunna en sektion individer reagera med hudreaktioner, vilka kunna klassas såsom sommareksem. beneath ett senare skede, nära förkalkningsstadiet, misstänks nackbandmasken orsaka hästen klåda. 

Diagnostisering

Det finns tyvärr ingen säker metod f